Åååh! Jag sitter och läser "Blomblad för vinden" av Virgina Andrews. Ena sekunden  sitter jag och böjar (jag börjar lipa för allt möjligt) och ena sekunden har jag ett stort leénde på läpparna. Ibladn drar jag en ljup suck och måste bara ta en liten paus från boken för att....tänka. Det känns som om man sitter och tittar på figurerna i boken eller att man själv upplever samma saker som dem, men som tur är har det aldirg hänt mig.

Såklart har jag läst första boken i serien, "Vindsträdgården" och jag hoppas värkligen att 3:e boken är minst lika bra!